söndag 11 januari 2015

När man måste ta farväl

Jag gillar det inte. Att ta farväl.
Men allt eftersom, brukar sanningen komma ifatt.
Mot min vilja.
 

Jag hade velat stanna kvar längre.
Fortsätta njuta av knarrande snö under fötterna och långa fina backar att blicka ut över.
Trötta ut varenda muskel i min kropp och sen låta en fikapaus nånstans bjuda på ny energi.
Jag vill ha mer mjölksyra i låren och fler tidiga manchestermorgnar nerför fjället.
Jag vill bastubad eller mys framför varm kamin.
Fler stressfria dagar med människor som jag tycker om.
Jag vill se glada barn leka skidskola med varandra
och digga med i smyg när de dansar dom rätta movsen till Valles After ski...




 
Jag vill ha en vecka eller två till, här i Långkalsongland.
Och dra ut på det där, med att säga farväl.

3 kommentarer:

Jennica... sa...

Det verkar som om du haft en härlig ledighet! :)
Fantastiska bilder!
Och här är det bara grått och regn....hoppas du får en fin start på veckan ändå.
Kram Jennica

Nellie - the Flying Hippo sa...

Jag förstår att ni ville stanna ett tag till. Här i södern har vädret varit ovanligt ocharmigt med regn och blåst. Ibland undrar jag hur det hade varit bo norröver där det är vita vintrar och ljusa sommarnätter? Kram

Louise Dock sa...

Blir så imponerad. Du har alltså med dig både kamera, dator och tar dig tid att redigera när du är på skidsemester... Ska jag utmana mig själv...