Efter ett innebandykalas igår med ett tjog nioåringar
i en gammal gympasal fylld med testosteron,
vinnarskallar och pizzaskinka på golvet, så kom den - vintern.
Och jag som paxat största soffan efter kalaset,
blev utdragen i långkalsonger av lil´sis.
Ut i kylan.
Mörkret.
Och pulkabacken. En trögåkt sådan förvisso.
Men tillräckligt härlig och snabb för att få Fröken Fniss att kikna av skratt.
Och för att få barnet i mig få träda fram igen.
Och den är fortfarande kvar. Vintern.
Liksom mina långkalsonger.
Dom fick vila under natten.
Men lagom till syskonfotograferingen i morse, åkte de på igen.
Det är fint sånt där.
Att vanka runt med omejkat fejs utan att bry sig.
Och tänka att livet är bra fint när man är fyrtio.
Att få stå i köket och baka lussekatter och kicka igång lite julmusik.
Och att med skräckblandad förtjusning inse att advent står alldeles runt hörnet.
Det går undan nu....
Det går undan nu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar