tisdag 27 september 2016

Tio år av kärlek


Snart är det din dag.
Du har svårt att komma till ro i din säng.
Så som du alltid har kvällen den tjugosjunde september.

Du hänger upp en bandyklubba på väggen ovanför din säng.
Går ut i bara kalsongerna för att ta en nypa kvällsluft i mörkret.
Och du öppnar fönstret på ditt rum och skriker -
"Hejdå nioåringen! Jag har tyckt om att vara nio år!"

Redan när du kickade boll i magen i sjätte månaden
(nu efteråt fattar vi ju att det var innebandy du pysslade med)
var pappa din, på det klara över en nedkomst den tjugosjunde.
Men du var bestämd redan på den tiden.
Du tog ut svängarna en halvtimme till.
Kanske för att visa vem som egentligen bestämmer *ler*

Noll noll trettiofem.
Tio år av kärlek.
Kärlek från första stund.
Den obeskrivliga känslan av din varma perfekta kropp mot min barm.
Att vara i mål efter alla dessa kamper.
Du och jag. Och en pappa bredvid. 
Som blivit utskälld över försena lustgasinstruktioner.

Vi är lika, du och jag.
Jag inser det mer och mer för varje år.
På gott och ont.
Du har ärvt min goda musik- och klädsmak.
Men också att gå iväg nånstans, när man blir förbannad...

Nästa station alltså - Tioåringen!
Och jag önskar att vi kunde fira din dag som jag egentligen planerat.
Med JUMP och go´fika.
Men jag lovar, att jag ska göra så gott jag kan för att du ska få en minnesvärd dag.
Och jag lovar att jag ska återgälda, så snart det bara går.

Min fina, fina son.
Jag älskar dig till månen och tillbaks!