Det har sina fördelar med att börja jobba före tuppen.
Det har det.
Ute är det beckmörkt. Bortsett från några yviga flingor som sakta dalar ner från himlen.
Inne är det alldeles tyst, förutom dotterns elaka hostningar från ovanvåningen.
Här sitter jag och äter havregrynsgröt med rivet äpple. Förstås.
Njuter av tystnaden och bläddrar smått i Sköna Hem´s senaste.
Småflörtar lite med min vite hingst, som blinkar åt mig i fönstret.
En sån där must-have-häst.
Redan innan jag for till Sälen, var jag fast besluten att inte återvända till Skåne igen,
utan en äkta vit Dalahäst.
Kanske inte medveten om att den skulle se ut just såhär. Utan krusiduller.
Men vit skulle den vara. Och vitare än så, blir den väl inte?
Så maken och barnen lät sig släpas med in i den ena affären efter den andra.
Ja dom två yngsta, mutade såklart.
Den äldsta var sjysst nog och följa med. För husfridens skull.
Jodå, ibland får jag som jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar