söndag 13 juli 2014

När orange is the new black

Regnet vill inte ge med sig. Det fortsätter strila.
Och enligt väderleksrapporten ska det hålla i sig en dag eller två.
Jag har inte lust att vänta längre.
Så jag hoppar i mitt nyinköpta linne. The orange one.
Det som jag köpte för att fira att jag kan springa igen,
 UTAN att dras med ett ont knä dagen efter.
 
Så jag trotsar regnet.
Springer mina fem kilometer, med en tung kropp.
Det är fortfarande långt kvar till milen.
Den vinkar till mig lite lätt. Långt bort i fjärran. Lockar...
Fast får jag bara mina knän med mig, så är jag nog snart back on track.
Men tills dess njuter jag av att kunna springa igen.
Lyssna på dunka-dunka och känna friheten under mina fötter.
 
 
 
 


3 kommentarer:

Jennica... sa...

Vilken superhärlig bild på dig! Och duktig du är som kom ut idag....inte försent ännu för mig...och nu är det ju faktiskt uppehåll. Kanske det blir en liten tur här också....?!
Kram Jennica

Nellie - the Flying Hippo sa...

Härligt Titti! Och bilden, den är helt underbar. :)

Ann-Louise sa...

Jag har inte sprungit på en vecka nu. Eller ja, jag kom 1,5 km i torsdags men blev helt slut och började må dåligt. Så jag stannade och lunkade hem istället och var besviken och irriterad över att jag verkligen inte kunde springa ett steg till. Men när jag kom hem och satt mig i soffan så ramlade poletten ner, jag hade ju lämnat blod två dagar innan. Så det där blodet är ju superviktigt, både för mig men framför allt för den som får det lag lämnat.
Men jag har packat ner skorna så får vi väl se hur långt jag kommer :0)