måndag 8 juni 2015

Tiggeri - same, same, but different

Det knackar på dörren.
Jag är ensam hemma. Väntar inget besök. Men jag öppnar dörren.
Där står en kille som jag inte känner igen nånstans.
Med sig har han en stor svart säck.
Han säger:
Hej, jag samlar in pantflaskor till vår klassresa i nian. Har ni några ni kan skänka?
 
Jo det har vi.
Inte många. För dels dricker vi inte särskilt mycket från burk och flaska.
Dels pantade jag vår "skatt" förra helgen.
Men visst har jag några jag kan bju´ på.
Jag vill ju inte verkar som en snål gammal surkärring.
Och klassresa, klart ungarna ska få åka på klassresa.
Trots att de flesta ungar här på orten har föräldrar som är rika som troll
och skulle kunna punga ut några tusingar till sina kids utan å blinka.
 
Men det är väl en bra tanke det där.
Att lära ungarna att jobba för att få ihop pengar till ett gemensamt ändamål.
Ni vet sammanhållning och allt sånt där.
Att ungarna går och knackar dörr för att sälja kakor, kläder,
disktrasor, tigga till sig pantpengar osv.
För är det inte det dom gör? Barnen som har det ganska gott ställt?
Tigger?
Tigger sig till pengar, organiserat (!?), för att åka på klassresa?
 
Jag köper gärna kakor, disktrasor och allt det där.
Jag vill gärna vara med och stötta.
Som så många andra.
Men innan vi släpper iväg våra barn för att "tigga" till idrottsföreningar,
klassresor - what so ever!
(jag gör det också) (ibland)
Kanske borde vi lyfta blicken lite innan vi uttalar oss om tiggaren på Konsum,
som "organiserat" ber om pengar till sin familj i hemlandet?
Nä, vi vet inte om pengarna skickas hem till hans fattiga familj i hemlandet.
Han har ingen legitimation att visa upp som kan garantera att allt "går rätt till".
Men det har sannerligen inte ungarna med svarta plastpåsar heller.
Vem säger att mina pantburkspengar inte går till helgens cigg, sprit eller knark?
 
Så hjälp gärna. Men döm inte.
Och lyft gärna blicken ibland för en stund.


P.E.A.C.E