Jag varvar soffhäng med långpromenad.
Balanserar chokladintaget med att beställa en prenumeration på IForm.
Det känns bättre då.
Som att jag har goda hälsosamma avsikter inför det nya året.
Nyårsdagen alltså.
Den som brukar vara årets tristaste och mest ödsligaste.
Så när som på byns fjorton pizzerior - efter klockan fem.
Enligt mig.
Men den skiljer sig i år.
2018.
Jag känner mig mer harmonisk än på länge.
Decemberstressen har äntligen lagt sig
och den positiva energin porlar igen.
Igår firade vi nyår med vänner.
Efter en eftermiddag, som ett utdrag ur en Norénpjäs.
Det kan bli så i vår familj ibland.
I en familj med många starka viljor.
Men lagom till kvälls var det bara glada miner och välfyllda magar.
Och den där Oreoefterrätten blev verkligen succé.
Nästan så att jag vågar tilldela den priset som 2018-års efterrätt, redan nu.
Och man kanske kan tro att vi inte gjorde annat än att moffade i oss god mat
eller med barnslig förtjusning roade oss (läs mig) med partyattiraljerna.
(jo jag tror att han-jag-är-gift-med ska börja odla på riktigt)...
....men vi gjorde även plats för deep shit,
humor,
raketer
och Stepanies "Irresistble".
Den sista - den är ju sen gammalt.
Vare sig man vill inte.
Men ett gott slut var det iallafall.
Och början på ett gott nytt!
Peace, love and tenderness!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar