torsdag 17 maj 2018

Turist i sin hemstad

Jag har bott i några städer genom åren.
Först i en byhåla.
I nitton år.
Därefter Kristianstad.
För att studentlivet kallade.
Stockholm - för storstadspulsen och jobbsökandet.
Helsingborg - för hemlängtans skull.
Malmö - för kärlekens skull. 
Jo vi skulle mötas på mitten.
Om mitten nu är två mil från ena hållet och sex från det andra?
För att sen de tretton senaste åren ha bott i en annan byhåla.
Så annorlunda den första man kan komma.
Men än dock en byhåla.


Förra lördagen igen, gjorde vi Malmö.
Och den här - Helsingborg.
En hotellövernattning med la familia - som jag fått i födelsedagpresent.
De brukar gilla det där - barnen- att få sova på hotell.
Och jag gillar det för att vi "tvingas" umgås som familj.


Så vad gör man då som Ture Turist i sin hemstad?


Jo jag lät barnen hoppa en stund i sängen,
(vilket de absolut aldrig fått göra hemma)
medans han-jag-är-gift-med skakade på huvudet 
och drog sig undan innan allt gick över styr.
Det går kanske sällan över styr i de lyckligas värld,
men i vår värld gör det det.
Ibland.


Och sen gick vi runt halva stan med hungriga barn.
För att tillslut hamna på en restaurang hundra meter från hotellet.
Ett hak som jag varit sugen på att testa.
Ett hak som visade sig mums-mumsiga pizzor.


Pizzor som var så goda att jag tvingade mig att äta upp hela,
fast jag planerat lämna en maglucka åt Hello-mello-mörk-choklad.


Och sen låg vi alla fyra intryckta i vår dubbelsäng för att titta på Eurovision.
Medans den ena efter den andra efter den tredje lämnade mig för Jon Blund.
Så att jag helt allena fick hänga kvar vid en snabbt svängande final.


Och det finns förstås ännu fler saker som jag skulle vilja göra i en av mina gamla hemstäder.
Absolut.
Men att motstå Sofiero på våren är svårt!
I dess prunkande dräkt,
som ger syre och lugn till min kropp.


Syre.
Lugn.
Och ro.

Inga kommentarer: