måndag 19 november 2018

Upp som en sol, ner som en pannkaka


Som vanligt, på måndagar, börjar jag mitt nya liv.
Och som vanligt, på måndagar, faller jag lika lätt tillbaka.
Till mitt gamla.

Egentligen är jag trött som en iller.
Hur man nu kan vara det med åtta timmars sömn i natt?
Och tolv timmars, natten innan dess?
Men likväl illertrött.
Jag tänker att jag ska gå några lagom kilometer.
Lite lagom för rygg och höft 
(hör ni att jag låter som en pensionär?).
Lagom uppbyggande för musklerna.
Men ändå lagom, för att inte förvärra.

Men så är det ju november.
Och det är måndag.
En jädrans mörk och regnig sådan.
Och jag börjar först mitt nya liv.
Men inser, sen att jag ligger back i redigeringshögen.
Av lagom smärtsamma skäl.
Och struntar dessutom i promenaden.

Och vet ni - 
att när man redigerar bilder på kvällarna -
då är det helt legitimt att äta en chokladbit.
Eller en halv kaka.
Jo.
På riktigt.
L-E-G-I-T-I-M-T.

Det borde kanske till och med läggas till i mitt arvode framöver?
Eller?
Hepp!


Inga kommentarer: