Jag vaknar upp till det här idag.
Noll sju. Tjugofem.
Fortfarande invirade i det medelhavska mörkret.
Igår kom vi hit.
Till Nerja.
Till pensionärernas paradis.
Det passar mig fint.
Lugnt och stilla.
Inte så mycket barnskrik.
Alltså jag gillar ju barn.
Som de flesta kanske gissat.
Men jag kan också tycka att det är otroligt befriande
att slippa barnpip ibland.
För tillfället har jag utvecklat nån form av allergi
för trotsgnäll och falska krokodiltårar.
Just nu, tar jag hellre tonårstjafs.
Och lite dörrslammer...
Men Nerja alltså.
Och all-inclusive.
En mardröm för miljön.
Och inget jag är stolt över.
Fast jag gillar det.
Konceptet.
Alltså...
Men svenskt kaffe?
Finns det på hotellet?
Nä, ännu bara svart sörja.
Cappuccinon smakade besk choklad.
Och svart med soja, var inte heller nån hit.
Jakten fortsätter alltså.
Och sommarvädret.
Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar