Vi fyller bilen till max.
Med mig, han-jag-är-gift-med, barn och min hosta.
Jag tänker att kanske stannar de kvar där,
på hotellet.
Bacillerna.
Lämnar mig ifred och hänger kvar vid poolen.
Hey, the drinks are for free!
Livet känns lite lättare idag.
Jag kanske har lyckats skaka av mig några.
Imbecilla baciller...
Fast viljan besegrar iallafall klenheten.
Vi åker upp i bergen.
Längs slingriga vägar.
Där citronerna är gula.
Och dörrarna grekiskt blå.
Vi åker till Andalusiens vackraste by -
Frigiliana.
Och även om jag inte varit i så många spanska byar,
så blir jag förtjust.
Och kan förstå att titeln gör sig rättvis.
Det väller av små gränder.
Och trappor som man kan gissa är privata.
Men som vid äventyrligt nyfikenhet
visar sig vara genvägar till gatan ovanför.
Som en labyrint.
Och en fröjd för ögat.
Utflykt en onsdag alltså.
Så värd att fightas för.
För tillbaka till poolskuggans lugna vrå,
kan man lägga huvudet på handduken.
Och vila upp sig igen.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar