Trilla-av-stolen-trött

Alarmet ringer på morgon-dopps-tid.

Halv sju

och mörkret har fortfarande makten över byn.

Jag badade i söndags.

Strax före skymningen.

Men morgondopp i totalt mörker,

går tyvärr bort.

Jag somnar om.

Ger mig istället den där extra timmen som tisdagar bjuder på.

Förut var tisdagar, min värsta dag.

Det är det inte längre.

Nu passar jag på att uppskatta sovmorgonen.

Och att inte behöva gå upp förrän de andra gett sig iväg.

För så fort den sista i familjen stängt dörren,

oftast Big Bro,

tassar jag upp och njuter av tystnaden.

Min egen takt.

Och av ensamheten.

Jag är en sån där, 

som behöver tystnad och ensamhet.

Ibland.

För att balansera höga decibel på jobbet.

För att tänka klart

och låta kreativiteten spira.

Det är mycket nu.

Igen.

Säg, är det inte alltid det?

Fast ibland är det mer.

Perioder då jag insuper mycket koffein, 

i ett försök att upprätta balans.

Tills jag ändå känner mig trilla-av-stolen-trött.

Herregud!

Jag behöver semester!

Och jag behöver sova.

Amen!