Det är knappt att man tror det.
Att det bara gått två veckor.
Sen vi lämnade ett tjugofemgradigt och soligt Spanien.
För att några timmar senare,
inta Kastrups flygplats.
Sjugradigt.
Pissregnigt.
Och det värsta av allt -
julpyntat!
Må det finnas ett djupt hål för julgranar,
som väntar vid bagageutlämningen.
När man preciiiis försökt vakna upp från solsemesterdrömmen..
Två veckor sen alltså.
Jo.
Det är ändå ganska märkligt,
hur snabbt axlarna kryper upp mot öronen igen.
Och känns helt fastklistrade.
Hur stressen förvandlar
hjärnan till en tonårings.
Den här veckan,
en vecka av inre kaos.
Ytterligheter.
Och.... kaos....
Jo det kan vara så att maktlösheten
redan står i hallen och är på väg in i köket.
Och att fokushållningen är halvvägs ner till garaget.
Det kan vara så att jag och en god och trogen väninna,
bestämt träff på Enkla Ting i eftermiddags.
Och att vi fick en inklusive julmarknad på köpet.
En som faktiskt var så där alldeles lagom och harmonisk.
Utan att vara påträngande.
En som bara var mysig och lätt att andas sig igenom.
Fast det kan också vara så att jag fick svårt att andas,
när jag kom dit.
Att hjärnan stängdes av innan bilen gjorde det.
Att jag ställde bilen liiite för nära åkerkanten,
istället för på gräset.
För vem f-n kunde veta att det lite högre gräset där i gränsen,
bara var undercover för geggamoja...
SÅ, det kan vara så att den mest gentila medelåldersmannen jag nånsin träffat,
snabbt erbjöd sin hjälp och drog upp mig med sin Saab.
Det kan vara så att jag blev så lycklig,
att jag frågade hans fru
om jag fick säga "att jag älskar honom".
Att hon bara stolt nickade och log.
Och det kan också vara så att han-som-jag-är-gift-med ännu inte vet nåt.
Så KAN det vara.
Men det kan också vara en skröna.
En pissig jäkla arbetsvecka alltså.
Som nu nått sitt slut.
Jag säger bara en sak.
"Herre.
Jesus.
Gud.
Kristusson. "
(Citat Lil´sis och hennes kloka kompis)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar