Efter att ha varit hemifrån tre kvällar denna vecka, med sen ankomst, känns det helt ljuvligt att få krypa ner i sessans säng. Hon som inte vill somna "on time", utan fortfarande är vaken när jag kommer hem.
Men att ligga där, näsa mot näsa och ha en barnhand runt sin hals.... Det är helt underbart. Mitt i all stress känner jag frid. Och lycka! Tacksamheten väller över när jag inser hur bra jag har det. Att få ligga kvar och titta på den lilla som efter en stund somnat. Det är nästan som när hon var nyfödd - jag har svårt att sluta titta. Känner mig omättlig. Bara lite till... För att sen smyga in till prinsen och titta på hans vackra ansikte. Våra barn, vilken tur att just dom valde oss!
1 kommentar:
Jag vet PRECIS vad du menar och jag tänker PRECIS lika dant. Vilken tur VI hade. Total lycka.
Skicka en kommentar