Jag har trots allt världens bästa ungar

Det finns vissa dagar som man kan bli helt tossig på sina barn.
Även om man älskar dom ända till månen och tillbaks.
Men när dom bråkar med varandra. När de bara tjatar om att få spela Ipad.
När de hamnar i trotsfällan. Eller när de bara sätter sig på tvären....

Men ibland har jag bara världens bästa ungar.
Som idag, när dom hjälper mig med städningen istället för att tjata om dataspel stup i kvarten.
 Och när dom bara är så gulliga och hjälpsamma mot varandra att jag smälter inombords.

Eller när jag slår i lilltån så illa att jag måste lägga mig ner på golvet
och har en smärta som får mig att bli smått illamående.
 

Då känner jag hur lil´sis tröstande hand klappar mig på huvudet

och big bro försiktigt tar av strumpan på min fot och hämtar lite kallt vatten.

Sen piper han snabbt ner till våningen under och kommer tillbaka med en Piggelinglass.

Och säger: -Mamma, jag tror det känns bättre med en sån här.

Jag blir alldeles rörd av mina små söta ungar

och innan jag sliter av glasspappret lägger jag glassen på tån för att kyla.

Och ungarna kiknar av skratt över att ha en sån tokig morsa.
 

Sen piper big bro snabbt ner igen och hämtar ytterliggare två glasspinnar.
En till honom själv och en till syrran. Och så ligger vi där i sängen och myser.
 Lil´sis "läser" högt Kommer snart, sa Laban och Labolina för mig.
Och så äter vi glass.

 

Och jag tänker att jag har ta mig tusan världens bästa ungar.
Vär.lde.ns.bä.sta.un.gar!