Jag vet inte om det är ålderskris eller vad,
men jag firar min födelsedag, medelålder-minus-ett,
med att springa livets första lopp. I vuxen ålder.
Och jag vet inte om det är den nya kepsens förtjänst?
Eller om det är den underbara hejarklackens eller gårdagens glass förtjänst,
som gör att jag springer förbannat mycket snabbare än dom
tjugonio minuterna som jag hoppats på.
Jag bjuder mig själv på en rejäl skräll och går i mål på
tjugosex-komma-tjugo!
Jo tack, jag är mer än nöjd. Och trött.
Så trött att rabarberpajen som jag i eftermiddags bakade dagen till ära,
kan känna sig totalt ohotad. T.o.t.a.l.t!
I alla fall tills imorgon.
3 kommentarer:
Wohooo! Grattis! Bra kämpat.
Kram Lena
Det är ju för att du är du. Grymt kämpat!
Vilken bra tid och hööög igenkänningsfaktor. Jag springer som aldrig förr och fyller 39 om ett par veckor!!!! Sprang vårruset förra veckan på 22.38 och Springtime i lördags 1 mil på 48.42, då jag var 23 sprang jag ett milslopp på 55 minuter. Medelålderskris har jag garanterat gråa hår som jag febrilt färgar och mer linjer i ansiktet!!! ; ) kram en medsyster ; ) i Hjo Sofia
Skicka en kommentar