onsdag 1 oktober 2014

Last call before darkness

Jag gillar september, det gör jag.
Oktober går kanske också an,
även om det verkligen är last call before darkness.
Ett oändligt mörker som aldrig tycks ta slut...
Med kyla och laglig rätt att ta på sig strumporna igen.
Men jag håller dom på sträckbänken nån dag till.
Vågar-vägra-strumptvång!

Skymningen står utanför dörren och snart smiter jag ut genom den.
För att sjunga Ong-namo-guru-dev-namo i kör.
Sakta andas in. Och ut.
Låta mina ben stretchas och få fritt utrymme i nyaste harembrallan.



 

2 kommentarer:

Kristina Jönsson sa...

Hej du!
Så fint du skriver och vilka kloka tankar du har. Brallorna hur coola som helst och jag har hittat en ny blogg att följa.
Kram Kristina

Helenas enkla vardag sa...

Jaa snart går vi in i detta mörker, hoppas vi har laddat våra batterier i sommar så den mörka tiden går fort. Hur gör du din chiapudding?
Kram Helena