måndag 13 oktober 2014

Nog gillar jag att vara den första, bättre än den sista


Vi snackar höst nu minsann. På riktigt.
Det är sådana här dagar, jag är glad att vi inte har hund.
Och om vi hade haft det, så hade jag varit den första att säga
Pax, för att inte gå ut med Fido!
Eller vad den stackars blöta hunden, nu kunde heta.

Sådana här dagar är det liksom skönast inomhus.
Och bara få vara mamma. Bullmamma.
Och inget annat för en eftermiddag
Så jag passar på att skämma bort kidsen och deras kompisar.
Säger ja till köttbullsmackor.
Och nybakad Fyriskaka. Bara för att de frågar så snällt.
Och för att det är så jag vill att de ska minnas mig.
Som närvarande bullmamma.
Och inte en jag-ska-bara-mamma.

Nog gillar jag att vara den första, bättre än den sista.



1 kommentar:

mitt liv som jag sa...

Underbart att få vara närvarande bullmamma! Jag är inne i en period där jag har lite ångest för att jag känner mig verkligen som en "jag-ska-bara-mamma". Men snart så har vi en veckas semester och oj vad jag ska vara närvarande då.
Ha det gott!
Kram Jennifer