Där nånstans, mellan havregrynsgröten och strandtennisen

Jag smyger upp i tystnaden, medans dom andra fortfarande sover.
Går ut på trädäcket och börjar min dag med en miniyoga och en kort meditation.
Långt där borta hörs stressade bilister från sjuttivägen.
Nästan som om de ansträngda hjulen väser b.r.å.t.t.o.m hela vägen hem till oss.
Jag stoppar i mig havregrynsgröt med mosad banan.
Dricker en vaniljlatte, för att piggna till.
Kramar om några nära och saknade.
Cyklar ner till stranden med familjen.
Spelar mig svettig i sanden, när Big Bro ger mig en match i strandtennis.
Vi badar, sköljer bort svetten.
Cyklar till kiosken och äter glass.
Trycker i oss gårdagens tacorester.
 Jo i den här familjen får man äta tacos på andra dagar en fredagar.
Sju dar i veckan om ni frågar mig.

Jag håller hakan strax ovanför de torra harpluttarna under sommargympan.
Ger flåset ett omgång och ser till att bli biten av pissmyra,
En liten rackare som lyckats komma i kläm nånstans på vägen upp mot armhålan.
Och innan jag cyklar vidare några meter västerut för kvällsdopp från bryggan,
undrar jag varför jag i all världen inte tagit mig hit tidigare.
Hit till den vackraste träningsplats jag någonsin varit på?

Och där nånstans, mellan havregrynsgröten och strandtennisen -
där låter jag fem timmar av min dag få gå till förskollärarejobbet.
Låter det passera som en grå liten mus.
Och vägrar ägna mig jobbångest.
Utan jag njuter istället av allt jag har.
Njuter av inbillad semesterfeeling. Och av fina semesterminnen.
Och låter höstterminen tvåtusenfemton få den bästa av startar.