Jag är en funderande kvinna. Det är jag.
För det mesta hinner jag inte fundera så mycket när livet,
som för det flesta, dundrar på i hundraåttio knyck.
Men under längre ledighet som nu, då går funderingarna på högvarv.
Jo, jag har försökt komma på vad jag ska bli när jag blir stor.
Vad som ska stå högst på min prioriteringslista.
Och hur jag ska lösa konflikterna bättre med mina barn.
(jo i vår lyckliga familj, har vi faktiskt en hel del sådana)
Och jag har funderat. Tänkt. Och analyserat.
Men utan att riktigt få svar på tal.
Fast andra insikter har gjort sig kristallklara under semestern on the road.
Förutom att jag inte är en cappuchinolady, som jag trott.
Utan en lattemamma. Förstås.
Men som insikter om lil´sis mage som hon klagat på i en halv evighet.
Och som trots experiment och läkarundersökningar nu
bevisats att laktos varit boven under många år.
Jo vi har kört laktosfri yoghurt, grädde, glass, mjölk och annat en längre tid.
Men först nu när vi bytt ut smöret till ett laktosfritt,
så har knipen och det onda försvunnit!
Och hon är medveten, den lilla.
Så fort vi ska äta på "bortaplan" frågar hon mig snabbt om det finns nåt laktosfritt till henne.
Häromdagen besökte vi Mandeltårtan. I Ronneby.
Ett sånt där fik som man bara blir underbart förälskad i, så fort man kliver över tröskeln!
Ett sånt där fik med högt i tak, underbara gamla möbler och en disk FULL av läckerbitar!
Så mycket att man inte vet vad man helst vill ha på sin egen assiett.
Så mycket att man börjar smida tankar om att ta nåt annat än kidsen
och snabbt ta en smakbit från deras när de vänder ryggen åt....
Men det där med laktosfritt på ett sånt ställe.
Det är inte lätt inte.
Ja Big Bro tog passande nog en Isaktårta!
Det var liksom inte så mycket att dividera om just den saken.
Men för lil´sis var utbudet nåt helt annat.
Fast summa kardemumma, är jag så glad att vi kommit på det.
Att vi fattat all-in. Fått det bekräftat.
För nu är det så lätt för oss att hjälpa vår minsting, att slippa gå omkring med en ond mage.
Även om det kan kännas begränsat och orättvist. När man är sex år.
Men Mandeltårtan alltså.
Ett av de charmigaste fiken jag varit på.
Och jag, jo tack, jag har varit på en hel del.
1 kommentar:
Tänk att lilla Ronneby har ett sånt fint ställe. Typiskt att det inte fanns när jag bodde där.
Skicka en kommentar