Några mil väster om stan bor hon.
Min lillasyster, med familj.
Det är tradition det där,
att hälsa på dem några dagar varje sommar.
Även kallat vårat "lantställe".
Fast de bor ju där året runt.
I år gaddar kusinerna ihop sig.
Tjatar om att få åka in till Grönan.
Fast det är tjugoåtta grader varmt.
Vindstilla.
Och att de kommer få köa till förbannelse.
Men så rapporterar nyheterna om en
maskerad man som viftat med pistol i tunnelbanan.
Och sen är tivoliprojektet totalt nerlagd.
Over and out!
Lättade vuxna försöker därefter muntra upp besvikna barn.
För det är så vuxna människor gör nu för tiden.
Köper oss fria från skuld.
Kompenserar.
Så även jag, tydligen.
Ibland.
Ni vet, som plåster på såret.
Så vi åker ut till Haga.
Hela klanen.
För att titta på hajar.
Sköldpaddor.
Fiskar.
Och fjärilar.
I massor!
Och det kan varit en mindre briljant idé.
Ja jag är ju lycklig förstås över alla fjärilar som jag kan fotografera.
Men det är typ fyrtio grader inne djungeln.
Och svetten rinner längs alla nio ryggarna.
Puppor i massor!
Oklart dock om det är gladpuppor,
eller surpuppor.
Nä, det mest briljanta idén står nog min svåger för.
Hämtpizza i Nockeby
(verkligen mina gamla hoods)
och sen pizza-pick-nick på klipphällarna,
andra sidan bron.
Ibland krånglar vi bara till det vi vuxna.
Pizza och sedan snabbt hem till bryggan igen för att bada.
Det behövs inte mer än så.
Iallafall om man frågar barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar