Sverigetour del 3 - En ny tradition

Det är en ynnest att få åka runt så här i Sverige.

Jag känner sådan tacksamhet,

över att få sladda in hos nära och kära.

Över gästfriheten

att få bo några nätter här.

Några nätter där.

En ny tradition har frodats.

Ett stopp hos vännerna i Dalarna.

På deras sommarställe nånstans mellan skogarna,

fälten och sjöarna.

Just där hänger de några veckor om året.

I ett hus som är så sött,

som i en saga.

Det är inte konstigt att vi trivs i sällskapet,

som är fullt av värme och omsorg.

Barnen har bara träffats vid två korta tillfällen tidigare.

Men ibland är likheten nästan för stor för att vara sann.

Tjejerna odlar ett gemensamt intresse - gymnastik!

Det är volter, flickisar och Gud vet vad.

 

Grabbarna ett annat - innebandy.
Jo det finns drömmar om SSL i dessa pojksjälar.
Den ena drömmer om en plats i Storvreta.
Den andra om en plats hos rivalen - tillika hemmaklubben - Falun.

Och så finns det två pappor.
Som simmat utanför bild.
Som gillar motorsnack, SSL och är innebandytränare.
Åt de blivande stjärnorna ovan.

Och så finns det två kloka mammor.

Som gillar enkelheten och äktheten.

Som knöt vänskapsband i Bromma.

Någon gång i slutet av nittonhundratalet.

Då vi båda jobbade i varsin förskoleklass.

Jag tänker att det måste vara,

 ovanligt med så många gemensamma intressen.

 Och jag tänker att jag har det ovanligt mysigt.

Redan nu, tror jag mig kunna utlysa denna kväll som sommaren bästa.

Jo så är det.

För det känns svårt att kunna toppa en middag i en faluröd-målad-loge.

Fylld av stämning, god mat och varmhjärtade människor.

Och avsluta den med grillade king-size-bilar över öppen eld.

Innan det är dags för att tacka för en minnesvärd kväll.

Krypa ner i sängarna.

Och se hur elden tar sina pustar,

 innan vi kommer till ro och somnar.

Amen.