Att unna sig nåt själv

Jag vet inte hur många sådana här ljusstakar som jag gett bort den här sommaren.

Typ halva Kate W´s lager.

Och sen fick jag upp ögonen för tillhörande kanna, som måste stått och gömt sig nånstans i butiken.

Ytterliggare en underbar give-away, som även blev en must-have.

För jag gillar att ge bort saker som jag själv tycker om.

Men ibland måste man unna sig nåt själv också. 

Och nu är det gjort.

Grus i ögonen

Det finns ingen hejd på hur mycket grus Någon har hällt i mina ögon.

Två sömn-i-hackade-nätter med uppstigning klockan fem, det gör mig dum. Seg i kolan.

Så nu sitter jag här och laddar om för ett jobbmöte. Knaprar på hembakade sesamsticks till ingen nytta. Goda, visst, men nån nytta gör de ju knappast. Inte vid ett sånt här tillfälle.

Men bra om man vill vinna mannens kärlek genom maten.

Nu skulle snarare en tvåliters cola, snabbt halsande, möjligtvis få mig på fötter igen. Och förhoppningsvis få segheten att rinna bort, så att jag kan prata som normalt folk igen. Och le. För det är ett sånt möte. Med smilebanden högt upp. Och huvudet på skaft.

Det är hårt att ge sig i kast med rutiner igen. Gå upp strax efter fem, istället för halv tio . +.

Imorgon är det banne mig sovmorgon. Till kvart i sju! Det är jag värd. Bara en sån sak.

5 o´clock in the morning

Vaknar fem:nollfyra. Känner mig klarvaken.

Försöker somna om, men sitter på yogamattan en kvart senare.

Andas in den svala femtongradiga luften och känner hur augustifukten mjukar upp min hy.

Jag sträcker och bänder min kropp. Väcker alla dess sinnen.

Lyssnar på tystnaden som endast avbryts av grannens inneboende duvor och en bil långt, långt bort.

Efter passet, gör jag det jag är allra bäst på - belönar mig själv med några minuters vila på trädäcket.

Strax därefter, står en yrvaken treåring i trappen och ropar på mamma.

Det yviga håret spretar på alla håll och med gråten i halsen undrar hon varför jag måste jobba?

Ja, det undrar jag med. Varför måste jag det?

När vi har det så mysigt tillsammans alla fyra?

Varför går fem veckors semester så rackarns fort?

All by my self

Ensam kvar i huset.

Jag passar på att fylla lungorna med frisk luft och kurerar den eländiga huvudvärken med piller.

Bakar överlevnadsbullar till trion i sakta mak (så att de kan fortsätta moffa i sig kanelisar under sin ledighet utan mig) och redigerar några bilder från i måndags.

Funderar på hur jag ska lyckas vända dygnet till det rätta imorgon

och att det är elva månader tills nästa härliga-svenska-sommar-semester.

Och så lyssnar jag till Elise Lindqvist och tänker på alla kvinnor som upplever helvetet på jorden.

Jag inser att mina bekymmer är små. Mycket, mycket små.

Och att ensamheten kan vara ljuvlig. När man själv får välja den.



När ölen tagit slut...

....pyntar vi Norrlands überfina flaskor med ringblommor.

Små, små solar, som lyser upp vårt hem

Små, små solar, som påminner om vår soliga dag på stranden.

Om huvudvärken (dock inte pga nåt alkoholintag), mitt kräftljusrosa ansikte och om dagens höjdpunkt:

Jag och lillan mellan ett täcke och en filt på trädäcket. Beskyddad av vårt svajiga parasoll.

Näsa mot näsa, en hand på min kind.

Sen en slumrande stund och för att bli väckt av mannens tacosbjudning.

Stranddagar i all ära, men den där sovstunden på trätrallen efteråt

- den går inte av för hackor den.

Bloggbrist

Det släntrar efter med bloggandet. Man kan tycka att man borde ha hur mycket bloggtid som helst under semestern. Men så är det icke.

Då prioriteras cykeltur för självplockning av blommor, middag och poolbad hos vänner.

Sena kvällar och långa sovmorgonar.

Säger Hello till god mat och efterrätter. Goodbye hurtiga promenader!

La dolce vita är snart ett minne blott. Så vi passar på.

Vi passar på.

Fullt upp

Har fullt upp med att njuta av ledigheten och att frottera oss med härliga vänner, god mat och vin.

Det är liksom lördag hela veckan. Åtminstone veckan ut.

Sen börjar allvaret och rutinerna igen. Och efter att ha jobba tillfälligt under gårdagen, tänker jag uppskatta ledigheten ännu mera. Njuta lite extra av mina fyra sovmorgnar, gosa lite extra med barnen och hoppas på en strandag till. Eller två.