Vaknar fem:nollfyra. Känner mig klarvaken.
Försöker somna om, men sitter på yogamattan en kvart senare.
Andas in den svala femtongradiga luften och känner hur augustifukten mjukar upp min hy.
Jag sträcker och bänder min kropp. Väcker alla dess sinnen.
Lyssnar på tystnaden som endast avbryts av grannens inneboende duvor och en bil långt, långt bort.
Efter passet, gör jag det jag är allra bäst på - belönar mig själv med några minuters vila på trädäcket.
Strax därefter, står en yrvaken treåring i trappen och ropar på mamma.
Det yviga håret spretar på alla håll och med gråten i halsen undrar hon varför jag måste jobba?
Ja, det undrar jag med. Varför måste jag det?
När vi har det så mysigt tillsammans alla fyra?
Varför går fem veckors semester så rackarns fort?
3 kommentarer:
Låter som en mysig stund. Jag har samma fundering som din 3-åring och dig. Varför måste man tillbaka till jobb och stress, när man kan ha det så bra tillsammans??? HOppas ändå att det blir bra för dig att komma tillbaka till jobbet. Kram Jennifer
Jag undrar också. Speciellt varför ALLA frågar sig detta. Varför lever vi inte mer som vi vill alltid? Är det verkligen pengarna? Jag vet inte, men undrar.
Vilken underbar start på dagen! Blev verkligen inspirerad att ta tag i yogan igen. Tack!
Skicka en kommentar