I tron om att vara en god bit på väg

Jag tror jag är en god bit på väg att bli en morgonmänniska.

Jag är så nöjd med mig själv som går upp klockan sex varje vardag morgon,

vare sig jag behöver det eller ej.

Idag är en sån dag, då jag inte behöver det. Men gör det ändå.

Jag hoppar i dom rosa dojjorna, snörar dom dubbelt och ger mig ut.

Jag möts av soluppgången och den ytliga dimman över fälten.

Mina ben känns som bly och vänsterbenets framsida är stel som en pinne.

Jag tvingar mig igenom fem tunga kilometer,
 med tankarna på den bästa belöningen, som man får efteråt.
Belöning i form av en God-damn-it-feeling, morgonkick
och en liten chit-chat med lil´sis efteråt.
Hon nyvaken, med en filt omkring sig.
Jag uppiggad, med en "citrondrink" i min hand.

Jag tror jag gillar det.
Gillar det mucho, att bli en morgonmänniska.