Målbrott på avstånd. Och mormors hosta.

Det burrar till i min rosa byxficka.

Vid den här tidpunkten brukar det bara vara en enda som ringer. 

För att säga (läs: oftast fråga) nåt.

Jag slänger en blick på displayen innan jag svarar.
Får mina farhågor bekräftade.

- Hej lil´sis!

- Heeeeeej. 

Får vi ta en bulle?

- Vem mer än du, ska äta bulle?

- Jag och Big Bro.

- Hmmmmm...

(Försöker köpa mig lite funderingstid. 

Det är faktiskt bara tisdag...)

Hur var det på kyrkoturen idag?

- Bra.

-Frös du i bara shortsen?

-Näää...

- Jaha, vilken sorts bulle var ni sugna på då?

- Sådana med vanilj i mitten.
(Mormors hosta. red anmärker och tillägger)

-Hmmmmmm.........................................................
.............(konstpaus)................................................

Okej, tvätta händerna, så får ni ta varsin vaniljbulle.

- HAHAHAAAAAAA!

Det är BIG BROOOO!!!!

Du gick på det!!!

Mmmmm.

Jag gick på det.

Jag kan inte ens höra skillnad på mina barn i telefon.

Just wait for when the målbrott is calling.

And there is no more buns in da fridge.

Just wait and see.

I just saying....

Obs. Bilden har inget med inlägget att göra. Egentligen...