Folk med ångest. Och dålig karaktär

Jag borde leta husnycklar.

Sådana som är puts väck.

Sådana som gör att jag tvingats ta bilen två dagar i rad, 

eftersom nycklar till cyklar även hänger däri.

Men jag behöver andas.

Släcka finkaffets villhöver och törst. Först.

Behöver ligga utomhus.

Och nästintill frysa under täcket.

En stund.

Innan regnet kommer.

Folk med ångest.

Nog ingår jag där.

Inte idag.

Inte igår.

Fast nån gång ibland.

Men Fredrik Backman alltså.

Jag Ä-L-S-K-A-R hans verk.

Hans sätt å skriva.

Hans sätt å fånga mig.

Hans sätt att få mig å le.

Jo, jag kan hålla med om att en sådan efterlängtad bok

borde vara bättre förtjänt av ett riktigt bokmärke.

Inte bara en remsa Försäkrings-kasse-försändelse från gamla Öststatstiden.

Nä jag borde kunna bättre än så.

Men nu är det som det är.

Och för alla er som undrar om jag inte börjat ett nytt hälsosamt liv som vanligt igår?

Så kan jag berätta att DET gjorde jag.

Det höll hela dagen.

Ända tills jag var tvungen att klunka i mig en flaska läskeblask 

- full av socker och koffein -

för att pigga upp den åttiosexåring som jag ändå är/känner mig.

Och orka hålla i ett föräldramöte.

Så nu kör vi på som vanligt.

Med finkaffe.

Tusen ursäkter för belöning.

Och ett jädra dålig karaktär.

Hepp!

Pssst. För alla som oroat sig över mina nycklar, kan jag meddela

 att jag haft förnuft nog att hitta dem senare under kvällen.

Fridens liljor.