torsdag 20 juni 2019

Det är nu det händer

Min hjärna känns som köttfärs.
Den rymmer så mycket tankar just nu.
Som snurrar runt.
Som köttfärssås i karusell-de-kaffekopparna.

Det är varmt.
Det är klibbigt.
Enligt min hormonella (självutnämda) kurva, 
så är det förtidigt för klimakteriet.
Det kan vara så att jag yppat liknande ord i personalrummet.
Varpå en lokalvårderska på avstånd skrattar och säger:
Jag känner precis likadant!
Och jag är bara trettiofem!

Genast känns det bättre.
Det gör det.
Bara sommarsvett alltså.
Inget att oroa sig för.
Bara sommarsvett.


Vid den blå timmen cyklar jag ner.
Ner till stranden.
Bryggan.
Svalkan.
Och friheten.
Till den mest terapeutiska plats jag vet.
Där jag brukar rena min kropp.
Från bekymmer.
Tankar.
Och köttfärssås. 

   

På forten huserar de.
Kidsen.
De där, med ena benet på väg in i vuxenlivet.
Och det andra, fortfarande tillhörandes ett barns.
Jag inser att han är där nu.
Inte fysiskt.
För han är hemma framför datorn.
Men att han när som helst kommer vilja sitta på de där forten.
Där hans jämngamla redan befinner sig.
Där hans jämngamla, 
nyfiket dras till de äldre killarna som också huserar där.

Han kanske snart är där.
Medans jag är mil ifrån.
Jag som precis är i fasen, bada-själv-med-kompisar-på-dagtid.
Den fasen.
Den fasen brottas jag med nu.
Släppa lite kontroll åt gången.
Frihet under ansvar.
Lite i taget.

En erfaren kvinna säger till mig:
Sommarlovet mellan sexan och sjuan?
Det är då händer...

Exakt vad som kommer hända,
det vet jag inte.
Men när jag spanar runt omkring mig i blå timmen,
inser jag det är inte långt kvar nu.
Tills nyfikenheten tar över.
Och spänningen.
Kanske inte denna sommaren.
Men snart.

För det är nu det händer.
Förändringen.
Och jag kan välja på två saker.
Binda fast honom vid Fifa-spelet.
(just nu känns det som en bra idé)
Eller bara försöka hänga med i utvecklingen.
Mötas på mitten.
Visa att vi finns.
OCH röra oss ute på byn






Inga kommentarer: