Vi är i hamn.
Matsäckarnas tid är förbi.
And we made it.
Det är skolavslutning.
Och idag firar jag den med mina barn.
En lämnar lågstadiet.
Den andra mellan.
En dag som jag är så himla glad över att jag får vara med om.
Att jag just denna dag, befinner mig på rätt ställe.
Bland solsken.
Leenden och glädje.
På en avslutning som håller så fantastiskt gott mått.
Det här vår riktiga nationaldag.
Där alla får vara med.
Och känna högtidens vingslag.
Dofter.
Nyfikenhet.
Och vänskap.
Så kliver han upp på scenen.
Helt oväntat.
Och får ta över utmärkelsen som en av fyra av skolans ambassadörer:
...."för sitt trevliga sätt gentemot kamrater och vuxna.
De har alltid ambitionen att göra sitt bästa,
för att vara goda förebilder här på *****skola"
Då rinner tårarna längs min kind.
Länge.
Och lite längre till.
Av glädje.
Och stolthet.
Att få en utmärkelse som ambassadör för sitt sätt att vara,
är för mig större,
än få Nobelpriset i kemi.
För oss är det inte viktigt att man bli fotbollsproffs,
städare eller hjärnkirurg.
För oss är det viktigaste i livet,
att våra älskade ungar är goda kompisar.
Sådana dagar måste firas.
Med sushi.
Ett kusinbesök från Stockholm.
Ett bad i havet.
Och en hederlig jordgubbstårta.
Såklart.
💗
Stolt som en tupp.
Med det bredaste leendet på läpparna.
Det är jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar