Jag vaknar klockan åtta,
av ett bitchigt mobillarm.
Lil´sis fyller tio!?
Etta. Nolla!
Och han-jag-är-gift-med har lovat det lilla flickebarnet
att vi ska sjunga för henne i sängen senast halv nio.
Iallafall om man ska tro lil´sis.
Och eftersom jag inte vågar annat så ringer larmet just då.
Klockan åtta.
För att jag ska hinna ner och köpa bullar och donut.
Tio år alltså.
Då önskar man sig en air track.
Pennskrin.
Pennor.
Vita kortstrumpor.
Och lite annat smått och gott.
Men allra, allra mest önskar hon
att vi köper våra goda vänners grannhus.
Som just nu ligger ute till försäljning.
Jodåsåatt.
Det var någon som klämde just den idéen förra helgen.
Att flytta in vid sidan om och göra hål häcken.
Så att en jäääääääättelång air track kunde förbinda oss alla åtta.
Eller framförallt de två glada gymnasttjejerna i vardera hus.
Yeay!
Amen jag fattar.
Drömmen liksom.
Och vetskapen om att få jäkligt goa grannar på köpet.
It´s an offer, which is hard to refuse...
Fast väldigt mycket dyrare ändå.
Och smått omständigt.
Och så älskar jag inte att flytta.
Det är så jäddrans jubbigt.
Men önska får man göra.
Och jag önskade sovmorgon imorse -
efter en rolig midsommarafton
(den får vi ta mer om sen)
- men det blev inte så för mig.
Man kan visst inte få allt här i livet.
Men hon verkar nöjd med dagen ändå.
Trots vi ska bo kvar där vi bor.
Och trots att hon fick tvångsstäda lite inför morgondagen.
För imorgon kör vi tioårskalas på riktigt.
Tio år alltså.
Hur sjutton, kan tio år gå så snabbt?
💗
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar