En sista suck

Tiden rullar på.

Går för fort.

Sommarmånadernas slutgiltiga dag är här.

Augusti drar en sista suck.

Jag och min träningsvärksfyllda kropp

omfamnar den ömt.

Vill så gärna hålla kvar dagarna på stranden,

lite, lite till.

Jag löper linan ut.

Kramar ur augusti in i det sista.

Min nedgångna, fallfärdiga solstol får än en gång 

bära min sommartyngda kropp på stranden.

Den som ännu en gång får fyllas med Ballerinakex

och kaffe på termos.

Efter kvällsmaten ligger jag kvar i soffan därute.

Läser ännu en bok.

Inser att sådana här stunder ute i friska luften, snart är slut.

Inser hur jag sista tiden börjat reflektera över de olika författarnas språk.

Vad jag som fångar mig.

Vad som känns hafsigt.

Och hur jag själv skulle vilja författa.

Jo författa.

Jag tror fasen att jag skulle vilja det.

Författa.

Skriva om något.

Men jag vet inte om vad.

Amen.