S som i ....

.... söndag,

.... sovmorgon,

....spontanmiddag,

...semesterkänningar,

och Sebastiantårta

 

 

Det blev ju lite rester kvar från gårdagens kalajs.

Nästan till ett helt kompani.

Så vi bjöd in några vänner på spontanmiddag och efterrätt.

Och det är då, när man sitter där,

som semesterfeelingen poppar upp,

trots att det är en lång veckas kneg kvar.

 

Så nu är det bara att kavla upp armarna.

Försöka ladda med sömn och vila.

För att orka med den sista veckan, för den här terminen.

 

 

 

Sebastiantårta

 

3 ägg

2 dl strösocker

½ tsk vaniljsocker

125 g philadelphiaost

3 dl vispgrädde

digestivekex

 

1. Vispa ihop ägg, socker och vaniljsocker.

2. Vispa grädden så att den blir ganska fast. Vänd ner den och philadelphiaosten i smeten.

3. Smula digestivekex så att det täcker en avtagbar form.

4. Häll smeten ovanpå de smulade kexen

och smula sedan ytterliggare lite kex som läggs ovanpå smeten.

5. Ställ den i frysen, i minst 4 timmar.

 

Ta upp den en stund före servering.

Dekorera med jordgubbar eller nåt annat gott.

 

 



Kalas, tårta och finbesök

Jo, det var kalas och tårta. Igår. Igen.

Tredje helgen i rad.

Nu har vi firat 4-åringen vad vi ska.

Hela tjocka släkten var här.

Hundar och gudföräldrar. Och finbesök från huvudstan.

Lillkusinen hade växt sen sist kan ni tro.

Hon tog några små stapplande steg på egen hand.

Fast att den lilla trollungen inte nått sin ettårsdag ännu.

Hon kan hon.

Idag kör vi söndag och slappedag. Den första på länge.

Det behövs sådana med. Det gör det verkligen.



När man hamnar mitt i svärmen

16.43

Det är då vi äntrar VellingeBlomman.

Två minuter efter pensionärerna.

En hel busslast med sådana.

 

Och helt plötsligt vet jag inte var jag ska titta.

Jag försöker fokusera på blommorna.

Men jag ser bara damer i sina bästa år som tvingat med sina män
som ointresserat traskar runt bland blommor och blad.

Gångarna är knökafulla.

Och fast jag fäller ut blinkersen och försöker köra om,

så får jag istället snällt puttra bakom, tillsammans med lil´sis.

Och höra om vilka blommor som de gamla hade 1954.

Och om vilken förbaskad kunskap de har med sig...

 

Jag irrar runt bland pioner, pensionärer, dahlior, Mårbackor.
Dahlior, pensionärsvärmar, pioner och dahlior.

Vet inte vad jag ska slå till på? En pion? En dahlia? Eller en söt pensionär?

Eller ska jag rent av strunta i allt och sno en pion av grannen?

Men efter en förbryllad tid, slår vi till på en dahlia.
En sån där som strålar som solen.
Och som förhoppningsvis drar till sig all uppmärksamhet vid vår entre´ imorgon.
Så att kalasgästerna inte ser allt ogräs och annat.

 

 

 

Det är ingen ordning alls

Det är ta mej tusan ingen ordning alls här på torpet.

Saker som ligger huller och buller.

Konditionsträning som gått på semesterledighet.

Och Yogautmaningen - den ska vi bara inte tala om.

 

Jo, jag var ju på yogaklass hos Nellie för två veckor sen.

På sån där poweryoga.

Sån där yoga som ger träningsvärk i baksida lår. I en vecka.

Yoga som yoga tänker ni. Men nixon-dixon säger jag.

Kundalini - kanske lite mer andlig och stretchig.

Poweryoga - lite mera power. Styrka. (= träningsvärk)

Men förbaskat kul, även om jag stundtals lufsade runt som en elefant.

 

Men den där yogautmaningen som jag dyrt och heligt lovade mig själv...

Den där utmaningen med att yoga eller meditera lite varje dag under en månad

- den har det blivit lite si och så med.

Inte helt hundraprocentig kanske...

 

 

Men nu är det torsdag. Och helgen har redan börjat för mig.

Och jag har luftat mina ostbågsluktande löparskor.

Kutat fortare än vanligt. Och nått mitt andra mål.

Fem kilometer under trettio minuter.

Och sånt måste alltså bara firas. Med något bra.

Med något jag funderar på.

För två par löparstrumpor verkar väl vara lite trist?

Bara sex kvar

 

Onsdagar - det är fina grejer det.

Att sluta vid lunchtid och skynda sig med raska steg för att hämta hem sina små frö.

Och sen få leka bullmamma igen. För första gången på länge.

 

Att åka iväg till affären för att köpa mängder av fläskfiléer

och dessutom lyckas få med sig en midsommarklänning hem.

En till nästa år.

 

Att få hoppa ner i nytvättade lakan.

Kolla in vårens sista Trädgårdsonsdag

och konstatera att det bara är sex dagar kvar.

Tills sommaren och ledigheten börjar. På riktigt!



När husfrun är borta..

Jag är tillbaka nu.

Efter att ha firat nyblivna fyraåringen.

Och taxat in hennes födelsedagspresent -

två dagar på Astrid Lindgrens värld.

Med övernattning i stuga. Och ljuvligt sällskap.

Girls-vacation-only!

Med pannkaksbuffe, med vackert väder, med kiknande barnskratt 

och med två mammor som tycker att Kling och Klang rockar fetare än Kent.

(Eller iallafall med en som tycker så.....)

Men ni kan tro att det händer grejer när frun i huset är borta.

Trappan får vit färg på sig.

Den förfärliga tvätthögen förminskas.

Och jag lyckas hamna i fototävlingsfinalen

Jisses Amalia, vad glad jag blir!

Och överraskad!!!!

Och om nu nån skulle vara sugen på att rösta på någon av bilderna,

så går det bra HÄR.



Midsommarafton

 

 

Och så blevo det midsommarafton.

Med Gud så mycket bättre väder än Pohlman och dom andra förutspått.

Med strålande sol och svettiga armhålor.

 

 

Med dans runt stången.

Och snaps i glasen.

 

Med total matkoma.

Och skrattande barn!

 

Jag tror inte att det hade kunnat bli bättre.

Det tror jag inte.