Hur man förlänger sommaren

Jag drar utomsocknes.

Jag och mitt träben.

Första gången sällskapar hon mig, lil’sis.

Plockar kanske tio bär. 

Och äter desto mer. 

Leker boss, men servar mig åtminstone mig med nya literlådor.

När det behövs.

Men hon är grym på å rensa. 

I ett tempo där jag har svårt å hänga med. 

Iallafall första kvällen.

Sen kommer värken i tummen - arbetsskadan....

Så andra och tredje är jag helt alena.

I jordgubbslandet. 

Och i efterarbetet på trädäcket.

Men nu ligger de där. 

29 liter i frysen.

Beredda att ätas upp.

Och förlänga sommaren något.

Tills nästa år.

Då jag förhoppningsvis kryper på knä där igen. 

Utan träben.

När man kan tycka att man är grym på att baka prinsesstårta

Får jag lov att presentera?

Den laktos- och glutenfria prinsesstårtan!

My first edition!

Det ska erkännas att jag varit sugen på att baka en sån där ganska länge.

För att jag tycker sådana är fina.

Det ska också erkännas att jag inte är särskilt förtjust i marsipanklädda tårtor.

Vilket är den största anledningen till att det inte blivit av.

Och om någon nu tror att ni även kommer få se hembakta mandelkubbar 

här på bloggen framöver, så tror ni fel.

It-s-never-gonna-happen.

Men iallafall,

 om det inte varit för lil´sis kompis,

 som kom med förslaget om att bjuda på prinsesstårta på vuxenkalaset

(jag tror mest för att hon själv var sugen)

så hade det nog inte hänt än på ett bra tag.

Så det var ju för väl.

Att hon tog ton, för inspiration.

Så prinsesstårta blev det.

Men väldigt mycket snyggare.

Och godare!

Än jag vågat hoppas på.

Riktigt god. 

Faktiskt.

God-damn-im-good!

Om jag får säga det själv.

Och peka fulfinger åt Jante.

Så om man nu vill göra en sån här fabulös tårta,

så är det bara till att sno receptet rakt av.

Hepp!

Gluten- och laktosfri Prinsesstårta

8-10 pers.

Ingredienser:

4 ägg

2dl socker

1dl potatismjöl

1dl glutenfritt mjöl

1 tsk bakpulver

smör och mjöl till formen

1 liter jordgubbar

4 dl mjölk

10 msk marsanpulver

5 dl vispgrädde

1 färdigköpt marsinpanlock i valfri färg

Gör så här:

Sätt ugnen på 175 grader.

Smörj och bröa en form med löstagbar botten, 24 cm.

Vispa ägg och socker poröst med elvisp.

Blanda mjöl, potatismjöl och bakpulver i en skål.

Sikta ner det i smeten och blanda försiktigt med en slickepott.

Häll smeten i formen och låt grädda nederst i ugnen i ca 30 min,

(min gräddades i ca 27 min)

Kontrollera med en provsticka att kakan är alldeles torr.

Låt svalna.

 Skär kakan i tre delar.

Vispa upp marsankräm på 4 dl mjölk och ställ i i kylen.

Vispa grädde.

Mosa jordgubbarna och blanda med 2-3 msk socker.

Lägg en tredjedel av tårtbotten på diskbänken/bordet.

Smeta på jordgubbsmoset och sen lite grädde.

Spara en halv centimeter av kanten utan fyllning.

(för att marsipanen inte ska smälta)

Lägg på ytterligare en tårtbotten och bred ut marsankräm enl smak.

Lägg ett tunt lager grädde ovanpå och runt kanterna på tårtan.

Placera därefter den tredje tårtbotten och lägg på den sista grädden.

Rulla över marsipanlocket 

och sträck försiktigt ut det i kanterna längst ner för att undvika veck.

Placera på ett fint tårtfat.

Och dekorera.

Midsommarafton. Födelsedag. Och gula byxor

Jo det var ju lil´sis födelsedag igår.

Och en efterlängtad damcykel fick flytta in hos oss.

Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag hört det där ordet D-A-M-C-Y-K-E-L

den senaste månaden. Men det är absolut tresiffrigt, så mycket kan jag säga.

Och så var det ju midsommar.

Med de välkända gula byxorna.

Och med traditionell krans i håret.

Som jag i vanlig ordning ordning bundit till lil´sis.

Och som hon traditionsenligt haft på sig cirka 47 sekunder

och sen gladligen lämnade över till sin mamma.

Vi uppgraderade midsommardansen 2.0

och hängde för första gången ner vid stranden.

Väldigt mycket trevligare miljö,

även om ett och annat vuxenpar körde lambada-woodstock-dans som pausunderhållning.

Men hey, det är ju trots allt midsommar vetja.

Och våra barn kommer snart nog över intimdansandet.

Sen var det sill, päror, midsommarmust och en väldig massa annat gott.

Och swissglasstårta med jordgubbar

Och apropå tårta, så är dagens uppdrag att baka en glutenfri prinsesstårta from scratch.

Och det kan ju bli hur spännande som helst.

För det har jag aldrig gjort.

Men det ska jag nog klara av.

Som Pippi sa.

Och SEN -  lite fotboll på det.

Det ska nog bli bra.

När hela kroppen värker av längtan och av tacksamhet

Jag hittar ett gammalt foto på trion.

Lil´sis. Jag. Och Big Bro.

Vi tre.

Nere vid Mälarens strand.

På min lillasysters bröllop.

Det har snart gått fem år sen dess.

Mycket har förändrats.

Men mycket är sig likt.

Jo vi har alla tre vuxit.

En på bredden och två på längden.

Halsbandet använder jag fortfarande ibland vid högtidliga fester.

Och min klänning finns kvar i garderoben.

Lil´sis har vuxit ur sin.

Men vi köpte en likadan begagnat,

på grund av kärleken till den.

Just den kärleken har förändrats.

Kärleken till klänningar.

Men Big Bro´s kärlek till pinnar finns fortfarande kvar.

Även om så i mindre skala.

Killar och pinnar alltså.

Mer som en regel än undantag.

Jag blir glad ända in i själen av det där fotot.

Jag borde ha ett sådant uppe på väggen.

Jag har säkert massor av foto jag borde ha uppe på väggen.

Foto som jag inte vet att jag har.

Jag undrar hur många jag tagit.

Sen jag blev mamma.

Jag har avverkat en kamera.

Och är inne på min andra.

Den tar man ca hundratusen bilder med.

Och jag tror att den snart är förbrukad.

Men kärleken alltså.

Till bilden.

Och till barnen.

Hela den här veckan har kroppen min, 

värkt av tacksamhet över att få vara mamma.

Till de där två.

Värkt av längtan att snart få vara lediga och tillsammans.

Spela spel, göra små utflykter, fika, 

plocka jordgubbar och tvinga dem båda att läsa sommarboken.

För just nu vill jag bara vara med min familj.

Och säkert värker det ännu mer i kroppen för att Big Bro 

varit på innebandyläger hela veckan.

Och jag vet att senare ikväll,

när han kommit hem igen,

kommer jag dra i mina gråa hårstrån

över syskonbråk, pre-teen-kommentarer.

Och hans behov att släcka sin x-box-spelar-hunger.

Men just nu värker det i hela kroppen.

Efter Big Bro.

Gemenskap.

Och lediga dagar tillsammans.

Amen.

Psalm för skolgårdar

Det känns i luften

Det hörs bland folk

Att junivinden kommer 

Att allting börjar om

Då rasa vintern

Mot tomma torg

Nu grönskar träden 

På gårdar av betong

Låt gränserna falla

Låt skolgårn bli tom

Låt sommarn få ha sin gång........

Det råder skolavslutning.

På en skola för mina barn.

På en annan för mig.

Jag cyklar stressat till skolan som ett jehu.

Får en bitsk kommentar från en äldre man som är ute med sin hund.

Okopplad.

Ringklocka finns?!

Gnäller han.

Ja och koppel finns också!!

Gnäller jag tillbaka.

Nä man "muckar" inte med en försenad kvinna, i sina bästa år.

Som haft en sämre morgon och redan "muckat" hemma med någon 

om håruppsättningars vara eller icke vara.

Fläta. 

Tofs. 

Ratad önskan ny fläta.

Och sen en traumautlösande uppsatt tofs. 

Igen.

Och en mamma som sjunker ner till en mognad a´la´ en fyraårings.

Så av förklarliga skäl finns det ingen bild från 

skolavslutningsuppklädda 

(kan vara bloggens längsta ord genom tiderna?)

barn från den här familjen.

Eller bild på någon smashing jordgubbstårta.

Jo jag ägnade en bra stund igår kväll för att baka cupcakes.

Fyllda med jordgubbar och vaniljkräm.

Men det baket helt gick åt skogen

(händer mig sällan, men irriterar mig desto mera)

Så den enda smash jag ville göra efteråt, var möjligtvis att smasha dem i väggen.

Eller diskhon.

Men det blir skolavslutning ändå.

Med blanka, känsliga ögon.

Fast jag inte är åskådare till mina egna biologiska barn.

I år.

Och utan hembakat...

.....Det går bland höghus

En stilla sång

Om länder som förvandlas

Om allt som börjar om

Kom ljusa nätter

Låt oron gå

Låt juniregnet skölja

Den jord vi har till låns

Och gå över gränsen 

Snart finns ingen sån 

Låt sommarn få ha sin gång

Psalm för skolgårdar, O Linnros

#manmåstebaraälskadenlåten

#ochoskarlinnros

#amen

Kuddar och kvinnfolk

Det är tisdag. 

En helt vanlig tisdag.

Det är ett hav av svarta konstgräspluppar i hallen.

Och en zombietrötthet, 

som kräver en liten skopa i Nutellaburken för att orka att träna.

Helst av allt skulle jag vilja somna ute på trädäcket.

Eller i soffan där ute.

Jo efter fem, sex års velande (herregud-det-kan-ha-varit-längre) om loungemöbler,

så har vi blivit med ett möblemangkit.

Samma dag som regnmolnen visar sig.

(Så opassande)

Vi hade ju förvisso, med en stor skopa oro, 

trott att större delen av sommaren skulle passera innan vi blev med möblemang.

Så kanske dumt att gnälla trots allt.

Men ikväll är vinden ljum.

Och solen på halvfart.

Så vi inviger´t.

Lil´sis vill göra stylish. 

(Hon vill göra allt stylish numera. 

Och helst berätta för mamman-i-huset vad denna ska ha på sig.

Men DÄR är gränsen passerad. P-A-S-S-E-R-A-D!)

Så hon går in, snor åt sig kuddarna i vardagsrummet.

Och gör loungehörnan stylish.

Kuddar och kvinnfolk, tänker jag.

Det måste vara nåt i generna.

När det är dags att stilla er nyfikenhet

Okej, nu är jag inte sprickfärdig längre.

Bara glad och nöjd.

Och tacksam.

Och totalt förälskad i mina gula byxor och volangtopp.

(Det trodde jag inte när jag såg dem första gången. 

Men allt är inte som man tror, att det ser ut att vara)

Men för er som varit nyfikna.

Här är jag.

Feeling like a covergirl.

En före. Och tre efter.

Och om man kollar här, 

finns det ännu fler fina bilder.

På mig och Johanna.

Och shit vad snygg hon blev! 

Denna fin tjej som jag fick hänga med hela dagen.

Som ett vackert skogsrå.

                                                                                            (foto lånade från Att vara någons fru)

Japp.

Gör-om-mig-för-en-dag!

Så himla glad att jag fick denna möjlighet.

Och jag har lärt mig en hel del.

Att våga vara mer än grå.

Att jag ska klippa lugg nästa gång.

Och att jag är vacker när jag ler.

Sen ska jag bara träna på att gå i mina nya pumps.

Och kolla in sminktips på youtube!

Men jag är såååå peppad!