Fem komma fem. Kilometer.
Med svettiga lår och astunga ben.
I made it! - Mitt första löparmål. Plus femhundra meter extra.
God damn I´m good!
Det har jag firat i vänners soliga, höstlika trädgård.
Bjuden på fika och med en goodiebag att ta hem.
Fylld av fin-fina kläder till snäckan.
Men fem komma fem. För första gången i mitt liv.
Jag säger bara - heavy metal!
3 kommentarer:
Wow, så långt tror jag aldrig att jag sprungit. Har så svårt med uthålligheten. Du är grym!
Kram Lena
Härligt jobbat och ja, "god damn" vad bra du är! Kram Jennifer
Well done! Jag har vare sig uthållighet eller vilja för att springa. Men har iaf kommit igång med Friskis o Svettis en gång i veckan och simning en gång i veckan. Det får duga!
Skicka en kommentar