måndag 8 april 2013

En konstig känsla

 
Det är en konstig känsla jag har.
Att befinna sig i ett tyst och stilla hem.
Inga barn. Ingen man. Bara jag.
En känsla jag inte alls är van vid.
 
Fast promenader är visst bra för inflammtoriska tjejer som jag.
Så det anammar jag.
Passar på att sno åt mig en strandpromis. I solen!
För att känna mig lite mera normal. Och inte fullt så bortkommen.

6 kommentarer:

Anna Margareta sa...

Fast det kan vara ganska så skönt också. Att varaktig ensam. Kram

Lena - gott för själen sa...

Den tystnaden brukar vara påtaglig när man inte är van. Numera har jag vant mig eftersom jag jobbar hemifrån på fredagar.

Kram Lena

Johanna Nilsson sa...

Ett tomt hus lät ju härligt,men inte kul att vara sjuk. Krya på dig!

creando sa...

Men vilken läcker bild!!! Vad är det du har fångat så snyggt?

Njut av stillhet.....

Kram

Louise Dock sa...

Underbar bild

Nellie - the Flying Hippo sa...

Du är ju inte bortkommen, inte alls. Fast ibland kan ensamheten komma över en så plötsligt att man inte vet vad man ska göra...eller börja med rättare sagt. En promenad längs stranden i solen låter som ett utmärkt val!!! Kram