Det är skönt att vara tillbaka i hemmets trygga famn.
Efter två nätters sömn,
på en madrass i en gymnastiksal.
Och en rejäl dos träsmak i aktersnurran,
lagom kryddat med en något halvstel rygg.
Men också med en stor tacksamhet över att få hänga med det här gänget.
Och en hel jättestor hög till,
med goa ungar.
Det är så grymt mycket precision i den här sporten.
Både lagmässigt och individuellt.
Men det är också så otroligt mycket hejarop och glädje.
Och alla åskådare hejar och applåderar på alla hoppare -
från norr till söder.
Med ett sånt jäkla drag!
Så här ser de ut.
Flickorna i Småland.
Tillika de, absolut yngsta tävlanden i sin grupp.
Glada?
Jovars, efter att ha fått veta att de kammande hem
den totala vinsten i Rikshoppet Fyra.
Och sen visade det sig att det blev en medalj i varje gren också!
Silver i 4x30 sekunder springsteg.
Brons i 4x45 sekunder springsteg dubbelrep.
Brons i lagtävling freestyle enkelrep.
Och guld i lagtävling freestyle dubbelrep!
Och vid det här laget var föräldrarna svimfärdiga.
Chockade.
Och grät och skrattade om vartannat.
Ja herregud vad jag gråtit.
Åt tjejer som råkat komma av sig.
Åt tjejer som tröstat.
Åt tjejer som haft leendet ändå upp till öronen.
Och åt tjejer som gjort grymma insatser.
Man blir helt slut,
efter två sådana här dagar.
Med nerver på helspänn från åskadarbänken.
Och strax är det måndag igen.
Innan jag ens hunnit blinka.
Och om jag inte ska se dubbelt imorgon,
så är det dags att hoppa i loppelådan.
Men medaljregn i Småland alltså.
Och lite konstig sömn.
Men framförallt,
en otrolig tacksamhet över för att få vara med på tjejernas hopprepsresa.
Och ett hjärtligt minne för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar