Time to say goodbye

Jag ogillar verkligen att ta avsked. Tycker inte alls om det. Jag är så pass känslig att jag blev lite rörd när jag lämnade I på Lek&Plask igår. Kanske inte för att jag lämnade honom i simfröknarnas händer under 35 minuter, utan för att han blivit så stor och kliver in och sätter sig på sin plats i ringen som om det vore det mest naturliga i världen.

Egentligen var det ett annat avsked jag tänkte på. The Ark´s avskedskonsert inne i stan igår. Inte sorgset så att jag grät, men jag tror inte att nån gick därifrån oberörd. Eller frusen. Svettigt värre i den trånga lokalen, vilken höjde intimiteten med bandet.

Jag säger bara Ola Salo... Vilken entertainer! Vilken energi! Vilken röst! Jag hade inte förväntat mig annat. Vi såg dom på Malmöfestivalen i början av millienniet. Då var det bra - nu var det smashing! Jocke Berg i all ära, men Ola är i en klass för sig. (nu tror jag att jag förvånade några)
Att inte sjunga med i deras gamla godingar, var ofrånkomligt trots torr och hostig hals. Idag låter jag som en skadeskjuten kråka... krax, krax.

Bilden är lånad från sidbloggen.se