Det är först i kvällens begynnande solnedgång jag känner dagens första lugn. Och stor tacksamhet. Tacksamhet för att jag har två fina barn och en lika fin man. En man som finns vid min sida och hjälper mig in goodness and in health. Som låter sitt stå åt sidan, när de månadliga stormarna bryter ut på kvinnors böljande hav.
"Bär varandras bördor" Det var de orden vår bröllopspräst gav oss för snart fyra år sen. Kloka ord, som aldrig ska glömmas.
1 kommentar:
Visst har vi det bra. Inser att alla inte har det. Bra att du tänker på att vara tacksam.
Skicka en kommentar