Så blevo det änteligen luciamorgon.
Barnen sattes på plats i pulkasläden och drogos hela vägen till
förskolan av fadern. Glada av vinterkylan och fyllda av förväntan.
Den gudomligaste tärna sjöngo modern rörd till tårar.
Modern, som tyst för sig själv svoro över att ha en urladdad kamerablixt med sig,
tillika ett taskigt objektiv.
Men barnen de sjöngo så vackert, att den modern fick nåt helt annat tänka på.
Lyckan över fina barn och lyckan över att få vara förälder.
Efter vacker luciakonsert, omfamningar och "å vad duktig du äro",
gingo hela familjen, med eller utan tårar, till julefrukosten och åto
av godaste sillen, brunaste kålen och saftigaste skinkan.
Sutto i skönaste soffan.
Livet äro allt av godo ibland.
4 kommentarer:
Hihi och imorgon är det min tur att få vara stolt mamma på luciatåg!! Vi har lite förskjutet firande, nämligen...
Låter som ni haft en superlucia!
Så söta så!
Kram Helena
Visst är det! Stor kram!
Fina tärn-E. :) SÅ mysigt det låter. Kram
Skicka en kommentar