Kärlek är när man får komma hem
till sin jämnåriga killkompis på fika och lek.
När blyghet förvandlas till trygghet och bus.
Kärlek är när vi står vid grinden och han ropar hennes namn.
När han springer fram till henne och ger henne en knyckt blomma från föräldrarnas urna.
Och tittar in hennes ögon. Så djupt att mitt mammahjärta svämmar över.
För nog måste det väl vara kärlek, det?
1 kommentar:
Gud vad gulligt!
Kram Lena
Skicka en kommentar