Sa-ta-na-ma. Samma ord i 31 minuter. Upprepades sjungandes, viskandes och enbart för sig själv.
Sa-ta-na-ma har inget med den onde eller jädraranamma att göra, även om man skulle kunna tro på en sådan sammanslagning. Mantrat är energigivande och löser upp blockeringar inombords. Säg den som inte har sådana?
Jag hängde med hela vägen - hela 31 minuter i meditationställning. Dock tappade jag bort mig mentalt emellanåt. Det där med "här och nu" är rackarns svårt. Så lätt att börja tänka på om jag borde stryka några kläder till morgondagen eller att jag måste ta tag i den där fotokalendern som ska delas ut som traditionsenlig julklapp. Julkortet, dom måste skrivas och babysimmet - vem av oss tar det imorgon? Under 31 minuter hinner man tänka på mycket som småbarnsförälder om man får göra det i lugn och ro. 31 minuters privata tankar blandat med SaTaNaMa.
Ett tag, halvvägs, höll jag på att somna till - sittandes med benen i kors. Undrar om det också är typiskt trötta småbarnsföräldrar eller om de medelålders damerna kände likadant? Men nånstans kanske det var ett tecken på den fulla avslappning som mantrat gav? För tidvis denna halvtimme, fanns jag "här och nu". Och bortom allt tänkande och funderande. Ett skönt tillstånd även om det inte varade för evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar