Konsten att säga nej, kan ibland vara svår. Risken finns ju att man missar något, gör någon sårad eller besviken... Förut var jag mästare på att säga ja - det gick också ju sådär bra. Men man reser sig sakteligen och lär sig av sina misstag. Nu är jag mycket bättre på att säga nej. Kanske pga av åldern och dess utvecklande klokhet, kanske pga av att man blivit förälder? Men mest av erfarenheterna.
När man är 17 månader gammal har man absolut inga problem att säga nej. Numera är allt nej i hennes ögon, även om verkligheten är den motsatta. Men härligt är det att lyssna på och alla vuxna borde hänga mer med 1½-åringar lite mer och lära sig av dessa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar