Filmtajm!
Och inte vilken film som helst, utan våra egna. Där barnen är huvudpersoner.
Oj, vad tiden går! Jag blev alldeles rörd till tårar när jag såg hur liten I var för två år sen. Så mycket som hänt sen dess. Och lilla E, även om jag tycker hon är helt underbar nu, så saknar jag ändå lite av bebistiden. Den tid som aldrig kommer igen.
Det är så underbart roligt med film och man borde filma mycket mer. Jag älskar foto, men film med sina små - är nåt alldeles, alldeles speciellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar