Den här dagen skulle egentligen varit min sista föräldralediga dag. E var planerad att vara färdig med inskolningen på dagis (sånt där vet man ju dock aldrig hur det går) och fr o m imorgon skulle det vara full fräs, med förskola och jobb. Ett nytt liv, troligtvis ett något turbulent sådant. Iallafall till en början, innan man fått rutin på det hela.
Men någon plats på I´s nya förskola till E, finns inte såhär års. Vi får vänta tills i höst. Det går bra det med (hoppas jag). Så det blir ett halvår till att få mysa med mina små. Inte mig emot.
För några veckor fick jag frågan om jag var "arbetsskygg"? Ärliga människor i all ära, men nä jag är inte arbetsskygg. Inte heller arbetsnarkoman. Var och en gör väl som den själv vill och önskar? Vill man jobba heltid för att man älskar sitt jobb, ska man väl göra det. Vill man vara hemma med sina barn, eller jobba mindre ska man förstås göra så. Båda sätten ger konsekvenser. Det första alternativet ger mindre tid med barnen, det andra mindre i plånboken. Jag väljer det sista. Inte för att jag är arbetskygg, utan för att jag vill ta vara på tiden med mina barn och för att jag med all sannolikhet kommer få jobba 36 år till. För vår generation blir väl inte pensionärer förrän vid 72?
3 kommentarer:
Har också fått denna fråga. Men håller med om att vara med barnen när de är små är mycket värt. Vi hinner jobba. Så nu njuter vi av den sista tiden!
Kram
Det var väl ändå inte jag. Har haft flera grodor som hoppas kors och tvärs ur munnen den senaste tiden.
men det kan inte ha varit jag, då jag håller med dig.
kram
Johanna: Visst är det konstigt, att man blir ifrågasatt för att man vill vara med sina barn? Träffade på min fd platschefsassistent idag och hon sa att blev så glad över att höra att det finns "unga" idag som stannar hemma med sina barn. Det värmde :-)
Och varför ha så bråttom att ta hand om andras barn när man kan ta hand om sina egna?
Kram
Louise: Du är helt oskyldig detta :-) Jag vet att du tycker att man ska passa på att njuta av barnen sina. Kram
Skicka en kommentar