Tankeställare

Nu får det vara slut på blåsandet. Den kalla elaka vinden kryper in under kläderna och biter sig fast i huden. Brrrrr - såväl ute som inne. Nu har jag gått omkring och frusit i minst tre dagar, kanske fyra. Är så fokuserad på kylan att jag tappat räkningen...

Imorse vaknade jag och blev med en gång fundersam. Jag hade inte behövt gå upp och stoppa i nappen på lilla raringen under hela natten. Var tvungen att fråga J om han behövt göra några ärenden. Kanske hade jag lyckats missa något? Nä, båda barnen hade sovit hela natten! Oj, det händer inte så ofta. Det är andra eller på sin höjd tredje gången som de lyckats synka detta. De är såååå välkomna att göra detta till en rutin.

Igår bjöds det på föredrag av Lena-Maria Klingvall - Våga drömma. En kvinnas berättelse om att ingenting är omöjligt. Helt otroligt vilken meritlista hon har. Och sångröst.
Föreläsningen var väl kanske inte riktigt vad jag hoppats på, men kloka ord var det gott om. Hon sa bla nånting som etsat sig fast i mitt huvud. Fått mig att fundera och tänka. När vi hamnar i kriser, så är vänner och familj så otroligt viktiga för oss. Men sen när livet rullar på, då är det just dom vi försummar.
Varför är det så? Tar vi dom förgivet då? Varför tillbringar vi inte konstant mer tid med dom som är viktiga? Vad baserar vi våra val på? Djupt jag vet, men värt att tänka lite extra på.