Känns som att jag har en mängd med pågående projekt. Sådana som jag bara vill komma vidare med och gärna avsluta. Som tex fotokursen, lapptäcket, läsa ut min bok (den handlar inte bara om en hundraåring, det verkar ta mig hundra år att läsa ut den), få färdigt i hemmet (som husägare finns det alltid nåt att fixa med) städa barnens rum, osv...
Det sistnämda har jag försökt slutföra idag. Började städa ovanvåningen (tre sovrum + toalett) förra veckan, men med två barn som stjälper till, tar det sin tid. Vår lilla städerska tycker det är ofantligt mycket roligare att dra ut böcker från bokhyllan, vända upp och ner på lådor, hälla ut pussel på golvet mm.
Jag hinner inte städa undan en grej förrän det har tillkommit nytt. Att städa när man har småbarn, är som att skotta snö när det snöar.... Jo det ligger nåt i det. Samtidigt ropar storebror från toaletten eller vill ha hjälp med att bygga ihop någon av sina leksaker. Vips, så har hon ett rejält försprång. Jag springer där i röran som en jagad silverfisk. Stundtals med hjärtat i halsgropen. Två steg framåt, ett tillbaka.
Men det går framåt, det gör det. Med snigelfart... Nu blir det tidigt i säng för närma mig ett avslut - hundraåringen.
3 kommentarer:
Skönt att man inte är ensam. Det fick bli en tidig kväll för mig igår också, för att hinna läsa- hundraåringen..!
Jo, jag känner igen det där med att städa med barn, det tar minst den dubbla tiden
Johanna: Vi verkar göra det mesta samtidigt. Gemensam bf (fast våra barn hade svårt att hålla koll på datumet), mammaledighet och pluggande på distans (även om du är duktigare än jag) och så läser vi böcker om gamla gubbar samtidigt :-)
Ann-Louise: Ja att man tyckte det var jobbigt att städa när man var singel, det förstår jag inte idag.
Skicka en kommentar