Det känns som att hela min kropp skriker av vårhunger. Jag letar vårtecken som aldrig förr. Upptäcker massor dagligen dessutom. Sådant som kanske tidigare gått mig förbi. Nu uppmärksammas det tacksamt. På ont och gott. Bokstavligen, men det hör till.
Dagens premiärer:
Vårmössor på barnens små huvuden.
Blåsippor som slagit ut i rabatten.
Solat i trädgården.
Solfrossa, eftersom jag hade för lite på mig.
Huvudvärk, eftersom jag alltid kisar av solens vårstrålar.
Tvätt som fått torka utomhus. Luktar underbart!
Nu ska vintern sjasas bort för den här gången med en "köbesemla". Årets sista. Med den säger vi tack och adjö för den här gången. Nu blir det no more pulkaåkning, snöskottning eller chockartade elräkningar. Thank you and goodbye!
1 kommentar:
Härligt, känner att jag också letar efter alla vårtecken jag bara kan nu efter den långa kalla vintern. Kanske läge för Ronjas vårskrik...
Skicka en kommentar