"I vår familj finns det också nåt som heter mobbingdagen. Den har mamma uppfunnit. Och hon säger att mobbingdagen finns för att man ska uppskatta själva födelsedagen. Igår var det alltså min tur att bli mobbad.
Jag fick jobba särskilt mycket. Alltså mer än de vanliga uppgifterna. Jag skurade köksgolvet, alla köksluckorna och så rengjorde jag spisen och ugnen, Sedan var det dags att göra rent i badrummet.
Mina syskon kallade mig olika öknamn (slav, tråkmåns) och beordrade mig att göra deras jobb också. På mobbingdagen är allt sådant tillåtet, säger mamma. Då får man säga sådana saker. Till den som fyller år.
På kvällen fick jag inte sitta vid middagsbordet tillsammans med de andra (det tillhör mobbingritualen) utan på rummet. Och maten jag fick var, eller ja, mat och mat. Jag fick ett kokt fiskhuvud till middag. Kallt.
Men det gjorde ingenting. För idag är det min födelsedag. Och idag är allt lyx. För jag får äta hur mycket jag vill. Tårtan är min, godiset på brickan är mitt. Om jag inte vill bjuda så behöver jag inte det. Jag bestämmer. Och jag väljer. Hmmm. Jag väljer kyckling. Med pommes frites. Och bearnaiesås. Och så gör mamma det. Och jag får presenten jag önskat mig och fina teckningar av alla mina syskon.
Jag har blivit nio år."
(Felicia Feldt: Felicia försvann, s 92-93)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar