Nu när vimplarna haft sin storhetstid i evigheter och var och varannan kvinna sytt egna sådana,
då har jag förlikat mig med tanken.
Det krävs tydligen ett treårskalas för att få tummarna ur och vägleda dom fram till min vän symaskinen.
Och nu när det väl är gjort, har jag visst fått mersmak.
6 kommentarer:
Snyggt! Ja, jag älskar vimplar!
Kram Jenny
Tack Jenny. Ja, nu måste jag ha ännu fler! Kram
Kanonsnyggt! Vimplar är super tycker jag, man blir liksom lite glad av dem :). Kram Jennifer
Bravo! Jag har inte gjort min första ännu, men det kommer jag göra, en vacker dag... :) /Nellie
Skönt att jag inte varit ensam Nellie :-)
Ja! Det är så festligt med vimplar!
Skicka en kommentar