Det gör ont när knoppar brister. Det gör ont när mjölksyran strömmar ut i vaderna.
Det finns människor som menar att det är njutningsfullt att springa långa distanser.
Jag är inte där. Inte där överhuvudtaget. Eller ens i närheten.
Det är som en förlossning. Vidrigt kämpigt under arbetets gång, men sen efteråt....Puh...
Allt det jobbiga är borta. Och man får belöning i form av att ligga halvt utslagen på trädäcket,
klätt i ett täcke.
klätt i ett täcke.
Och titta på stjärnorna och omslutas av högtrycksvarm kvällsluft. Då är man i himmelriket.
Då är det värt det. Det är det.
Men jag saknar mina kvällspromisar ute på landet. Det gör jag.
Där blommorna blommar och höbalar står prydligt uppställda på led.
Imorgon får det bli en sån tur istället.
5 kommentarer:
Wow, så fina bilder! det där med löpning är märlkigt, jag har alltid hatat det men nu så springer jag hyfsat långa lopp, 30 km Lidingö i slutet på september, men för den sakens skulle så tränar jag inte så mycket långa distanser ;). Och jag kan känna precis som du att det är pest och pina och att jag inte vill ta ett steg till, men känslan efteråt, det är ju bara så skönt :).
Ang kettlebell så svingar man den på lite olika sätt och gör olika rörelser med den, svårt att förklara, men googla på kettlebell så får du se olika övningar :). Jag fastnade verkligen för det. Kram Jennifer
Låter underbart.
Och inte för att vara petig, men det där är misstänkt likt halmbalar ;-)...
Kram!
Men du, du behöver ju inte springa i sprinttempo hela tiden, antar att det är det du gör om det är lika jobbigt som en förlossning, alternativt har du enbart upplevt väldigt smärtfria förlossnignar... ;) Fast promenader är ju också bra. :) Kram /Nellie
Himla härliga bilder
Så fina bilder! Och du skriver så fint!! Kram
Skicka en kommentar